I och med att vi blir äldre tappar många bort förmågan att använda sitt kreativa språk som verktyg för att bearbeta erfarenheter, händelser och oläkta sår. Det menar författaren Anna Sundström Lindmark som genom åren förfinat sin metod ”Läkande skrivande”. Nyligen lanserade hon ett nytt digitalt verktyg som ger fler möjlighet att hitta tillbaka till den bortglömda färdigheten.
Jag tror att nästan alla har tillgång till en egen läkande skrivprocess men genom livet lär vi oss andra sätt att använda språket på och vi hindras av att ständigt ha en yttre blick på oss.
Det här vill författaren Anna Sundström Lindmark ändra på. Under hösten har hon sjösatt sin nya digitala tjänst ”Gör det på allvar och gör det på lek” som grundar sig på över femton års erfarenhet av skrivande och läkning i kombination.
Anna berättar att det var någon gång under tiden som journalist som hennes egen förmåga till läkande skrivande mer eller mindre försvann.
Det var en miljö där det var krav på snabba resultat. Det fanns aldrig ett ’jag’ i texterna utan allt skrevs för en mottagare. Det fanns inte utrymme för egen reflektion.
Anna menar att hon förlorade en del av sig själv under den perioden. Men genom att inleda en egen läkande process skulle hon återerövra sitt kreativa skrivande och i och med det lägga grunden för den metod som idag stöttat över ett hundratal personer.
En ny metod växer fram
2010 började Anna ett arbete som skulle resultera i boken ”I skuggan av ett geni”, som är hennes berättelse om sin farfar, uppfinnaren och entreprenören, Alvar Lindmark.
För att kunna berätta berättelsen blev det tydligt att ett oläkt familjesår behövde bearbetas – hennes pappas självmord. Tidigare hade Anna kunnat hitta stöd i sin skrivprocess men nu insåg hon att något stod i vägen.
Här började resan att återupptäcka skrivandet som var utan hinder, vakande blickar och tysta kritiker.
Jag behövde hitta tillbaka till blicken från mig, inte mot mig. Under den här tiden började jag förstå att det här var mitt sätt till läkning.
Det var inte bara hennes sätt att läka. Det skulle visa sig att fler kunde hitta tröst, bearbetning och upplysning genom att skriva på ett sätt där dammluckorna fick stå öppna. Det var tack vare ett kulturstipendium som Anna gavs möjligheten att utveckla en kurs där fler fick chansen att testa hennes process.
Metoden växte fram under tiden jag höll kurserna. Där fick jag möjlighet att via mina egna erfarenheter förfina innehållet och hitta vad som funkade för en grupp.
Den yttre blicken
En viktig del av metoden handlar om att inte värdera det som skrivs utan enbart låta det som behöver få komma ut gestaltas i rå text. Det blev en speciell utmaning när kursdeltagarna delade sin process med resten av gruppen.
När vi delade våra texter med varandra så läste vi dem högt. Då var regeln att vi som lyssnade inte fick analysera, bedöma och inte ens berömma. Det kändes så obekvämt, för vi söker ju hela tiden bekräftelse utifrån. Men det kan vara viktigt att öva sig på ett annat sätt att skriva. Där texterna bara får finnas och vara det de är.
Det där med att vi skriver och skapar för någon annans skull är något som Anna ofta återkommer till. ”Den yttre blicken”, som hon kallar det, är en kritiker som blockerar det kreativa flödet och vår förmåga att koppla upp oss mot en universell framåtrörelse.
Läkande skrivande handlar om att skapa, så det måste få vara rått och stökigt ibland. Där är i det ofiltrerade som vi på djupet kan komma i kontakt med vår kreativitet och genom den skapa möjlighet till läkning. För att nå dit behöver vi träna på att släppa på tyglarna, i det hoppas jag att jag kan vara ett stöd.
Faktaruta:
Född: 1975
Bor: På veckorna i Umeå och på helgerna i Sikeå, en liten by vid havet i Robertsfors kommun.
Familj: Man, två barn och Pippi (en glad, klok och gammal bearded collie).
Svagheter: Riktigt dålig på småprat.
Styrkor: Jag är inte rädd för gråtande människor. Jag vågar fråga hur det är.
Blir arg av: Fördomar, maktmissbruk.
Blir glad av: Snällhet.
Äter: Vegetariskt.
Dricker: För mycket kaffe.
FOTOGRAF: Andrea Lind
