Din hemstad är mer internationell än du kanske tror.
”Titta på älven – den förbinder oss med resten av världen. Allt sitter redan ihop”, säger dansaren och koreografen Marit-Shirin Carolasdotter.

Det här är hennes bästa tips till kulturella företagare som vill arbeta på en global arena:

Ta initiativ. Kontakta dem du vill samarbeta med. Som konstnär behöver man ett mänskligt stödprogram omkring sig. Det skapar man genom att prata med människor och sätta igång olika samarbeten.

Vad hon däremot tycker att du ska undvika, återkommer vi till.

Nomadiskt liv

Först tar vi en titt på Marit-Shirins nomadiska liv och det som har format hennes konstnärliga kompass.

Redan som sextonåring flyttade hon från Norrköping till Linköping för att dansa på gymnasiet där. Efter det fortsatte hon på Kulturamas yrkesutbildning och Iceland Academy of the Arts i Reykjavik, där hon upplevde hur kroppen på ett självklart sätt svarade på den dramatiska naturen runt omkring.

Med tungt hjärta

Det var en underbar tid, som fick ett abrupt slut på grund av ett inflammerat knä. Med tungt hjärta återvände hon till Stockholm.

Medan knät läkte, jobbade hon som barchef på Friends Arena och Globen. Så småningom tog hon masterexamen i internationell scenkonst på Stockholms Konstnärliga Högskola och flyttade till Bryssel. Det var där, bland andra frilanskonstnärer med olika bakgrunder och språk, som hon hittade sig själv.

– Jag började se mig själv som dansare. Det är min främsta kulturella identitet, säger hon med ett skratt.

Rötter i flera världar

Marit-Shirin har en stor och brokig familj, utspridd över världen. Hennes kurdiska pappa, som gick bort för några år sedan, har haft stor inverkan på hennes liv och konstnärskap. Liksom mamma, som alltid funnits där, och morfar – en portalfigur till berättelserna om det samiska arvet från Jämtland och Västerbotten.

Urfolkens kulturer

Marit-Shirin började intressera sig för frågor som rör urfolkens kulturer och rättigheter. I Japan mötte hon kvinnor från Ainufolket som kämpade för repatriering av mänskliga kvarlevor. Det väckte behovet av att fortsätta hedra de som gått före och alla de minnen som finns begravda i sten och mull.

Humans and soil

Hon grundade den konstnärliga plattformen Humans and soil – för tvärkonstnärliga möten mellan människor från olika kulturer – och skapade sitt första storskaliga koreografiska verk, i samarbete med Norrlandsoperan i Umeå. Det var så hon hamnade här, i vad hon beskriver som en lagom stor stad med ett levande kulturliv.

– Det är inte så att alla konstnärer vill flytta till storstäder, många vill ha ett annat slags liv, bara det finns möjligheter att arbeta.

Startade dansstudio

Med viljan att själv bidra till ett kreativt klimat, startade hon studion Dotra Art Centre i ett garage på Grisbacka – en plats för egna och andras konstnärliga projekt. På invigningen deltog gästande dansare från olika håll i världen och besökarna skålade för ett imponerande initiativ.  Själv såg hon ganska krasst på saken:

– Finns det inte platser att jobba på, så måste vi skapa dem. Och går det inte, så blir det svårt att jobba. Då kanske man känner att man måste flytta någon annanstans.

Marit-Shirin höll igång sin studio i två år, tills stipendiepengarna tog slut. I dag hoppas hon att ett kollektivt initiativ ska ha större framgång och längre hållbarhet. Under tiden fortsätter hon att leda sina internationella samarbetsprojekt. Hennes konstnärliga processer sker oftast i dansresidens på olika platser i världen. I Finland exempelvis.

Det är en bra sak att tänka på om man vill jobba internationellt. Vasa ligger bara ett stenkast härifrån.

Bli inte apatisk

Det är dags att berätta vad Marit-Shirin tycker att du som kulturell företagare ska undvika när du arbetar internationellt. Hennes tankar går automatiskt till det som hon själv upplever som hotfullt i dagens politiska klimat.

Just nu, när politiker på många håll i världen skär ner på kulturen och begränsar den på olika sätt, så är det extra viktigt att vi inte blir apatiska. Vi ska inte dra oss undan, utan fortsätta insistera på kulturens värde.

Vad gör du själv om du känner dig orolig?

– Jag rör på mig. Om jag håller mig i rörelse så ser jag att annat också rör sig. Växterna fortsätter växa och flygplanen korsar himlen. Och så söker jag mig till andra människor. Vi ska inte försöka klara allting på egen hand. 

Text: Hanna Kangassalo

Bild: kenneth.ly